Vanliga argument mot en samtyckeslag

I oktober i fjol (2016) presenterades huvudpunkterna i förslaget från utredningen av sexualbrottslagstiftningen. Förslaget är tydligt – Sverige ska ha en samtyckesbaserad sexualbrottslag, införa ansvar för oaktsamhet och använda en ny brottsrubricering.

Remissvaren från flera aktörer visar att förslaget har stort stöd, men det finns de som krampaktigt håller kvar vid sitt motstånd mot en modern sexualbrottslagstiftning. Fatta reder ut vad lagförslaget kommer att innebära och varför det är ett nödvändigt steg mot en samtyckeskultur.

 

”Det kommer inte leda till någon förändring”
Enligt dagens sexualbrottslagstiftning krävs det våld, hot om våld eller att du varit i en särskilt utsatt situation för att ett övergrepp ska klassas som våldtäkt. Att ha en lagstiftning som säger att din kropp är sexuellt tillgänglig utan att du har samtyckt till det, är fullkomligt orimligt.
Med en sexualbrottslag som bygger på frivilligt deltagande blir det ett brott att utföra sexuella handlingar mot någon som inte uttryckt att den vill vara med om detta. Allt förutom ett ja, betyder nej. En sådan lagändring signalerar tydligt att det krävs ömsesidighet, lyhördhet och samtycke för att ha sex med någon. En lagändring tillsammans med informationskampanjer om samtycke ger goda resultat, visar erfarenheter från andra länder.

”Ord kommer stå mot ord och vi kommer få en omvänd bevisbörda”
Sexualbrottmål är komplexa och det finns sällan vittnen, vilket betyder att ord kommer att stå mot ord. Så är det idag, och så kommer det att förbli även efter en lagändring. Men argument om svår bevisföring har vi sett tidigare i historien, bl a vid införandet av lag mot barnaga. Det motståndarna då som nu förbiser är frågan: Ska det vara lagligt att utföra grovt skadegörande handlingar mot någon annan för att det kan bli svårt att bevisa i rätten?
Självklart inte. Bevisbördan i brottsmål ligger alltid på åklagaren, vilket det förstås kommer att göra även efter en lagändring. Den kommer inte heller att leda till att icke skyldiga personer döms, då det i alla brottmål krävs det för fällande dom att det är ”ställt utom rimligt tvivel” att en person gjort sig skyldig till brott.

”En lagändring kommer inte att leda till fler fällande domar”
Idag kräver sexualbrottslagen uppsåt för straffansvar. Och med uppsåt behöver en tilltalad inte fullt ut ta ansvar för sina handlingar. Gärningspersonen kan bli friad på grunder som att inte har förstått att offret sov, var medvetslös, full eller liknande.
Den här typen av friande domar menar vi på Fatta att vi sett allt för många gånger. Men med ett oaktsamhetsrekvisit ställs krav på den som vill ha sex. Det tycker Fatta är grundläggande samt helt och hållet rimligt! Det räcker för straffansvar att personen borde ha förstått situationen eller borde ha försäkrat sig om att någon gett sitt fulla samtycke till sex. Detta utvidgar ansvaret och kan leda till fler fällande domar.

“Det kommer att leda till mer fokus på offret i rättssalen”
Det här är ett motargument förklätt i “omsorg” för den målsägande. Åklagaren och försvarsadvokaten kommer fortfarande behöva ställa relevanta frågor till både målsägande och tilltalade. Men med en sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet med oaktsamhetsrekvisit kommer det däremot innebära att helt nya bevis kommer bli relevanta. Att målsäganden exempelvis uttryckt nej eller varit helt passiv är inte i sig relevant idag, men kommer att bli det vid en lagändring.