Män görs inte rättslösa av att kvinnors kroppsliga integritet skyddas!

Lena Andersson skriver i sin ledare i DN 14 mars att straffen för våldtäkt rimligen borde sänkas istället för att höjas och att män görs rättslösa genom dagens sexualbrottslagstiftning. Vi menar att Anderssons åsikter ger uttryck för en stor okunskap och ett förminskande av det grova brott och dess konsekvenser som våldtäkt innebär.

#Metoo har skapat helt nya möjligheter för samtal och diskussion om sexuellt våld och kring de bakomliggande strukturer som tillåtit det att fortgå.  Vi har även sett en bredare medvetenhet om hur utbrett sexuellt våld, övergrepp och trakasserier är i vårt samhälle idag, vem som kan vara förövare och hur dessa handlingar i verkligheten kan se ut. Vi undrar om Andersson helt missat denna samhälleliga uppdatering av insikt, medvetenhet och kunskap?

Okunskap kring sexuellt våld innebär ett upprätthållande av förlegade föreställningar och att överlevare från övergrepp inte ges den upprättelse de är berättigade. Sexualbrottslagstiftningen signalerar numera tydligt att det krävs samtycke vid sex och vi behöver nu säkerställa att rätt kunskap om lagen faktiskt sprids. Eftersom Anderssons ledare snarare medverkar till det motsatta är det på plats med ett förtydligande kring hur lagen faktiskt ser ut och tillämpas.

För det första är det anmärkningsvärt hur Andersson menar att våldtäkt skulle ha omdefinierats och därmed skulle ha blivit ett mindre grovt brott, när det istället är så att lagen efter att kunskap och forskning tillämpats, korrigerats för att omfatta det som i verkligheten innebär våldtäkt. Och våldtäkt är, just på grund av de fysiska, psykologiska och traumatiska följder brottet innebär för offret, klassificerat som ett grovt brott.

Forskning har visat att utsatta i många fall är oförmögna att göra motstånd och det är inte heller ovanligt att det finns en tydlig maktobalans, då förövarna i de allra flesta fall är män och de utsatta kvinnor. Genom att i lagen signalera att ingen har rätt att ta i våra kroppar eller påbörja samlag förrän det finns samtycke, så tydliggörs att det handlar om just sexuell självbestämmanderätt och frivillighet.

För det andra menar vi att Anderssons text, utöver att sprida en felaktig och förlegad bild av sexuellt våld, även tolkar lagens mening helt fel. Andersson skriver “där kvinnan efter övervägande finner att hon inte ville det som blev” och “för att ett samlag inte ska kunna göras om till våldtäkt i efterhand”. Dessa formuleringar insinuerar att en person i efterhand skulle kunna ångra sig och kunna få en annan person dömd till våldtäkt trots att de i stunden samtyckt till sex. Att sprida en sådan uppenbart felaktig tolkning av lagen är skadligt för både individ och samhälle. 

Vid bedömning av huruvida någon samtyckt till samlag görs en helhetsbedömning av vad som faktiskt kommit till uttryck under själva samlaget. Samtycke är en färskvara och något som måste finnas med under hela samlaget. Det är inget du kan lova ut i förväg och inget du i efterhand, om samtycke uttryckts under själva handlingarna, kan ta tillbaka i ett senare skede. Du kan däremot ändra dig och ångra dig när som helst under pågående sexuella handlingar varpå lyhördhet är avgörande i alla sexuella möten människor emellan. 

Andersson menar också att det skulle krävas tankeläsning för att uppfatta om ens partner vill ha samlag eller ej. Denna djupt problematiska syn på ömsesidighet, frivillighet och samtycke är både okunnig och direkt samhällsfarlig. Det är vårt ansvar att se till så att vi inte kränker någon annans sexuella integritet och självbestämmande. Det är vårt ansvar att förstå att allt annat än ett ja är ett nej och att om vi struntar i att lyssna efter ett ja så utsätter vi den andra för våldtäkt. 

Att ha sex med någon annan är inte en rättighet. Men det är däremot en rättighet att slippa få vår kroppsliga integritet kränkt. Därför är det viktigt att vi både håller fakta och fokus rätt i mun. Våldtäkt är ett grovt brott och utsatta ska ha rätt till upprättelse. Beviskraven är fortfarande lika höga som i alla övriga grova brott. Män är därmed inte på något sätt rättslösa. Och våldtäkt är och förblir det grova integritetskränkande brott som det alltid har varit.  

Olivia Björklund Dahlgren, ordförande Fatta
Mimmi Sköldberg, styrelseledamot Fatta

Fatta är en ideell organisation som arbetar mot sexuellt våld och för samtycke i praktik och lagstiftning. Tillsammans med Madeleine Leijonhufvud lobbade vi för den uppdatering av sexualbrottslagstiftning i folkmun kallad samtyckeslagen, som trädde i kraft 1 juli 2018.

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av vår webb. Läs mer om Fattas integritetspolicy