Feministiskt självförsvar räcker inte, vi måste börja med maskulint självansvar

Ikväll deltog Fatta och Fatta Man i SVT Debatt där strategier för att motverka det sexuella våldet diskuterades. Vissa debattörer förespråkade att lära våra döttrar att knäcka näsben, något vi inte tror är varken en kortsiktig eller långsiktig lösning.

Inför de kommande helgerna är det extra tydligt att de allra flesta av dem som utsätts för våld kommer bli utsatta hemma, av någon de känner.

Vi står inför en av årets värsta högtider vad det gäller mäns våld mot kvinnor.
– De som blir utsatta för övergrepp i hemmet är som mest utsatta under ledigheter, då förövaren också är ledig. Det kan vara svårare att fly undan övergrepp eftersom tillflykter såsom skola eller arbete har stängt, säger Cecilia Bödker Pedersen, vikarierande verksamhetschef på Föreningen Storasyster i Stockholm.

Enligt Brå är 8 av 10 anmälda våldtäkter fall där förövaren är bekant med offret. 32 % av de anmälda våldtäkterna har enligt statistiken skett inom en nära relation och siffran är med största sannolikhet högre än så. Det är en högre anmälningsbenägenhet i de fall där gärningspersonen är okänd för den utsatta: detta är ett faktum inte bara inom sexualbrott utan andra brott också. Det är helt enkelt svårare och mer känsligt att anmäla någon som du känner. I NTU (Nationella Trygghetsundersökningen) från 2013 redovisas att hemmet (eller en bostad) är den andra vanligaste platsen för ett sexualbrott att begås, den vanligaste platsen är “på allmän plats”.

Att det sker överfall ute på allmänna platser är inte något vi förnekar och det är dessvärre något som kan drabba vem som helst – oavsett vilket kön du definierar dig som. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar till och med att män i större utsträckning än kvinnor drabbas av fysiskt våld i offentliga miljöer. Är då lösningen att även lära män att slåss för att försvara sig? Är det våld som kommer att lösa våld?

Samtidigt som helgerna närmar sig har vi en riksnyhet om det så kallade ”Kvinnoregistret” där grävande journalister har lyckats bevisa att polisen har fört ett kränkande register över våldsutsatta kvinnor. Det som de egentligen fått godkänt för att göra, och där fokus borde ha varit, är att kartlägga de våldsutövande männen.

Att lära våra döttrar att knäcka näsben, kvinnoregistret samt den mediala rapporteringen, där vi dagligen får möta tips om hur vi kan försvara oss, har en sak gemensamt: det lägger fokus på offren. Detta innebär att vi bygger ett samhälle som skapar en känsla av rädsla, skuld och ansvar på just offret.

I kvällens debatt fanns även förespråkare för feministiskt självförsvar. En rörelse bygd på en feministisk grund. Vi vill inte sammankoppla de debattörer som förespråkar just ”knäcka näsben och lära sig kampsport” med feministiskt självförsvar.

Feministiskt självförsvar är ingen kampsport. Det är ett sätt att skapa separata rum för att prata om vardagsrädsla och hur en kan förhålla sig till det. Ett rum att prata om hur det känns när någon har sex med en, mot ens vilja. Ett rum för att prata om makt och utrymme i klassrummet. För att prata om våld i nära relationer. För att prata om hur vi kan stärka varandra. För att träna på att använda sin kropp på ett sätt som inte förväntas av en som tjej/kvinna. För att träna på att använda sin röst på ett sätt som tjejer sällan uppmuntras till. Det är att få testa att slå tillbaka.

Men eftersom feministiskt självförsvar, till skillnad från kampsporter, utgår ifrån tjejers verklighet handlar det inte om våld. Det är allt det andra som är det viktiga. Det är först när det där slaget eller sparken sätts in i en kontext av verklighet som den kan göra verklig skillnad.

Det är alltför få män som engagerar sig i att motverka det sexuella våldet. Ofta blir reaktionen ”Bunta ihop och slå ihjäl dom jävla våldtäktsmännen!” alternativt ”Jag tycker inte du ska gå själv hem, jag hämtar dig”.

Alla män är betydelsefulla i kampen för att förändra de destruktiva manlighetsnormer som föder våldtäktskulturen. Varje man har ett ansvar att vara en positiv förebild och stå upp för samtyckeskultur snarare än den våldtäktskultur som just nu drabbar så många, så hårt. Män bör fokusera på maskulint själv-ansvar, självklart med en feministisk analys som grund, snarare än att tvinga kvinnor att lära sig slåss och begränsa sig.

Vi har en situation där vi lär halva befolkningen att skydda sig mot andra halvan.
Vi har så länge pratat om kvinnor som grupp och vi ser att det sexuella våldet inte minskar, det ökar. Vi kommer inte åt det här problemet genom att lära kvinnor att slå tillbaka, vi måste våga se källan till problemet, förövarna.

Det är därför FATTA initierade FATTA MAN; en satsning inom FATTA för att engagera män för ett samhälle utan sexuellt våld. FATTA och FATTA MAN skapar en rörelse för män att engagera sig och ger män möjlighet att ta ansvar för sina egna handlingar och prata med andra män om deras ansvar.

Unizon (fd SKR –Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund) som under julhelgerna har extraöppet för att stötta utsatta har sedan några år tillbaka startat och fortsätter utvidga jourerna till ungdomsjourer där de även möter killar och män, offer som förövare. Viktiga satsningar som den nationella hjälplinjen Preventell har öppnats, för dem med sexuellt problembeteende i riskzonen för att göra andra illa.

Vi har förstått att det är förövarna vi måste rikta blicken mot för att inte bara sätta plåster på såren, utan för att förstå varför såren uppstår.

Vi behöver flytta fokus från offren till förövarna. Från feministiskt självförsvar till maskulint själv-ansvar.

Ida Östensson, grundare Crossing Boarders, initiativtagare FATTA
Svante Tidholm, FATTA MAN
Madeleine Leijonhufvud, professor em. i straffrätt
Zandra Kanakaris, förbundsordförande Unizon
Olga Persson, generalsekreterare Unizon

fatta_svante_tidholm_ida_ostensson_foto_ida_lindgrenSvante Tidholm och Ida Östensson

 

Källor:
NTU 2013, Rapport 2014:1
Nationellt Centrum för Kvinnofrid & Uppsala Universitet